Trollbarnens egen koja

Ska jag vara ärlig, så har trollens barn inte byggt den helt själva. En tidig morgon, långt innan solen gått upp, gick jag ut för att se till kolmilan. Där stod en liten trollunge och såg bekymrad ut. Vi pratar helst med varandra genom tankeöverföring för det går bäst eftersom vi har olika språk. Trollungen ville visa mig nånting, så jag gick med till en mycket risig liten koja. Trollungarna ville leka med människobarn, bygga kojor och ha dockor. Men det fick de göra i smyg, för de stora trollen var rädda för människor och ville helst inte ha med dem att göra. Joo, kolare tordes de lita på.

Det gick inte bra för trollungarna att bygga. Kojan rasade bara ihop för dem. Kunde jag hjälpa dem lite?, undrade ungen. Jag vet inte om den var en pojke eller flicka. "Jomenvisst, det ordnar sig" tänkte jag tillbaka.

Samma dag kom en skolklass 1-2:or till Kolarbacken. Jag förklarade för dem vad trollungarna ville ha hjälp med. Men trollen tål inte stål, så barnen fick inte använda verktyg. Stålverktyg kan vara farliga för barn också. De fick bara ta sånt som låg obearbetat på marken. Troll gillar mossiga, murkna och lurviga träddelar.

Och på ett litet kick hade barnen byggt upp den här kojan som trollbarnen ville ha den. De blev mycket glada för den.

Vill Knyttar och Mullar också göra trollbarnen glada kan ni samla störar och sånt på marken och bättra på kojan lite. Då blir den ju eran också. Trollbarnen visar sig aldrig på dagarna.

M.v.h. Kolarn

Senast uppdaterad den 20 maj 2004 av
Kolardrängen Henrik kolare@pixonia.com